För att dra ett exempel på hur jag tänker; hästen har en tendens till att kasta med huvudet och ryttaren upplever att hästen blir hård i munnen om den går med ett tredelat bett. Ryttaren väljer då att byta till ett betsla upp, då blir hästen plötsligt mjuk i handen och kastar mindre med huvudet. Just det här med "min häst trivs med bettet/huvudlaget" för att hästen har upphört eller minskat med ett, för ryttare, oönskat beteende blir en succé för ryttaren men för hästen kanske det var att det nya, skarpare bettet var för starkt för att den skulle fortsätta protestera mot handen/spänningar i kroppen/ obalans från ryttaren osv.

Det är allt för sällan som man frågar sig varför hästen gör detta beteende från första början. Oftast är det "hästen trivs" med att man betslat upp. Att som ryttare säga att hästen trivs bäst på bettet/huvudlaget en projicering av sina egna värderingar på hästen. Dvs hästen slutade med ett beteende jag inte gillar vilket måste betyda att hästen är tillfreds med sin utrustning, istället för att ta sig en funderare på varför hästen gjorde som den gjorde.

Jag ser och jag tror att ni också gör det, det här resonemanget ganska ofta, och just särskilt kring bett/huvudlag. Det får mig att fundera kring vad det egentligen är vi tittar på när vi hävdar att vår häst trivs med någonting eller gillar någonting i utrustningsväg. Jag själv tittar på öronspelet, höjd på hals, vilken del av halsens muskulatur som är aktiv, eventuellt skrapande med framben, gapande, överdrivet tuggande eller gapande, ögon, känslan hästen ger mig och hur lätt den kommer till avslappning efter att ha uppvisat ett för mig avvikande beteende.

Jag önskar att ryttare börjar reflektera mera över sin egna det i eventuella problem. Har man en dåligt utbildad hand så spelar det ingen roll vilket bett i världen man stoppar i munnen på hästen.

Idag strax efter 13.00 fick Tore somna in. Min jättebebis har stått på klinik i 1,5 vecka och tyvärr blev han inte bättre 💔

Jag tror vi alla någon gång har läst liknade citat.

Jag blir lika illa till mods varje gång jag läser liknande citat. Vad vinner man? Om människan vinner så betyder det att hästen förlorar, förlorar vad? Rätten till en åsikt? Varför ska man vinna över hästen?

Jag förstår att det är skrivet med glimten i ögat men samtidigt är det många som tycker att ryttaren alltid ska vinna över hästen, att man ska visa vem som bestämmer. Det måste vara något av det första man får höra när man kliver in i ett stall och det är så många fostras. Jag har själv haft det tänket, precis som jag tyckte att spö, kedjegrimskaft, hjälptglar hörde till den dagliga utrustningen

Varje dag låter jag hästarna vara med och bestämma, även om det bara gäller en sån liten sak vilken ordning de ska gå in på kvällen. När vi rider så är de med och bestämmer vilken väg, vilken gångart och vilket tempo vi ska ta. Om vi skulle hamna i en diskussion så kompromissar vi, jag hoppar av och tillsammans, sida vid sida, tar vi oss förbi det farliga. Vi kanske stannar och tittar lite för att nästa gång kunna rida förbi utan problem. Ibland behöver hästen oss på marken, som en trygghet att luta sig mot när deras instinkt säger "spring för livet"

Mitt mål är att om vi hamnar i en argumentation så ska vi komma ut som vinnare tillsammans istället för en förlorare och en vinnare. Det enda som jag vill vinna av min häst är respekt och tillit, då krävs det också att jag ger det tillbaka till hästen. Allt handlar om att förstå varandra, att vinna tillit, respekt och en evig vänskap.

Vi måste lära oss att mötas utan att någon tar plats på den andres bekostnad. Det handlar inte om att vinna- för om du vinner så betyder det att den andre förlorar, varför skulle vi vilja att vår vän förlorar?