Folk slutar aldrig att förvåna. Jag har personer i min närhet som alltid gnäller på andra, det andra gör är aldrig bra, aldrig rätt, allt är alltid fel. Finns det något värre än såna människor?

Något som jag fått lära mig som bloggare och som hästmänniska är kill them with kindness fungerar allra bäst. Man kan ha olika åsikter, man kanske inte tycker samma sak-vilket är helt okej. Man måste låta folk komma till sak, få lyfta sina diskussioner ur sin synvinkel. Men när personer, online och irl, gnäller på precis allt och inte är det minsta konstruktiv så blir jag bara trött.

Jag har tyvärr några såna personer i mitt liv, inte privat som tur är. I normala fall så brukar jag bli flyförbannad när personer gnäller men jag har ändrat taktik. I will kill them with kindness. Det är ganska intressant att se hur personerna blir helt ställda, tappar ansiktet när jag kör den taktike, de vet inte hur de ska agera, innan har hen höja rösten och blivit lite arg som försvar och då har motparten (dvs jag i detta läget) gett mig. Men inte längre, nu kommer jag prata i normal pratton, le, stäcka lite extra på mig och stå på mig.

Just det där med kroppsspråk är extra intressant vid en diskussion. Om en person tittar ner, kryper ihop och tar fram axlarna så signalerar det att personen har underkastat sig men om personen sträcker på sig, tar bak axlarna och håller ögonkontakten så. Har man ett öppet kroppsspråk så framstår man som självsäker, trygg och tillgänglig. Fördelen med att anamma ett sådant kroppsspråk är att det också blir en självuppfyllande funktion - om du intar en hållning som signalerar självsäkerhet så kommer du efter en stund också att känna dig mer självsäker. Kryper man däremot ihop, lägga armarna i kors eller på annat sätt "skydda" kroppen så ger man signalen att man är rädd för att ta konflikter, svårt att nå med mera.

Jag som har jobbar som ridlärare/stallpersonal i olika stall tävlingsstall och på ridklubb, en ideell förening har fått träffa många typer enligt ovan. En gång så hamnade jag en in het diskussion med en person som har högre befogenheter än mig. Jag brukar normalt ge mig, allt för att slippa tjafs och dålig stämning men just denna dagen så var jag redan på dåligt humör, jag var trött efter att ha jobbat 10 dagar i rad och visste att jag hade rätt i frågan så jag sträckte på mig, pratade lugnt och sökte hela tiden ögonkontakt.

Normalt är alla personer runt denna människan ja-sägare, ingen tar en diskussion med hen eftersom hens blick skulle kunna döda någon, svart som natten med en lie ungefär. Jag valde att säga emot, jag var rak i mina svar, jag hade ren fakta men framförallt så hade jag en mjuk ton när jag svarade, trots att jag mer eller mindre kokade inombords samtidigt som jag bara ville ge mig. Jag minns så väl att jag sa till mig själv "håll kvar, Emma, släpp inte detta för du har rätt i det du säger. Håll kvar" Antagligen var jag den första människa någonsin som gjorde det och personen tappade ansiktet totalt och jag måste erkänna att det gjorde min dag och gör fortfarande, flera år senare. Sedan den dagen har personen aldrig gått på mig, aldrig varit otrevlig, allt för att jag valde att svara trevlig, utan att hugga på betet som personen ville.

Jag hade ett utvecklingssamtal/löneförhandling för flera år sedan med min då, före detta chef. Nu i efterhand är det intressant att tänka och studeras hans kroppsspråk, synd att jag inte tänkte på sånt då för då hade jag haft ett ordentligt övertag. När han pratade så stirrade han in i ens ögon, betonade visa, välvalda ord ordentligt och satt helt stilla. När jag däremot pratade så satt han och fipplade med sin klocka, satt och bläddrade i papper- ja, allt för att signalera att han inte var det minsta intresserad att höra mina argument för min lön med mera. Hade jag stärkt på mig, höjt tonen pytte lite så hade jag gett intrycker att jag är självsäker och att jag står på mig.

Jag var på ett möte med en psykolog för några år sedan. Jag behövde hjälp hur jag skulle bete mig med personen som jag upplevde växte av negativ energi, som försökte få mig på dåligt humör för att kunna "äta" energin och växa. Jag fick tipset att ta ett par djupa andetag innan jag svarade, öppna upp min framsida, sträcka lite extra på mig- allt för att visa att jag inte tar emot eller sänder iväg negativ energi och det fungerade och fungerar fortfarande. Ett litet tips från mig till er :) Kill them with kindness!

Efter att jag kommenterade en blogg ang ställa och böja. Jag informerade bara hur hästens muskulatur fungerar, att musklerna hänger ihop likt ett pärlband, från nos till has. Det var tydligen inte okej utan kommentarerna haglade in om att det inte alls är så och att man visst ska ställa och böja för då blir hästen lösgjord, suck! När ska hästfolk lära sig att allt inte är skrivet i sten och att forskningen går framåt?

Jag blir lika förvånad varje gång över hur orimligt lättkränkta hästbloggare är. Min kommentar var i all välmening, för att få bloggaren och läsarna att förstå att det inte hjälper att böja halsen men det gick sådär känner jag. Tydligen ska jag lägga ner och växa upp.. Här försöker jag bara vara schyst men ärligt talat känner jag mest: "men va fan, tagga ner!".

Uthängd, kränkt, ögonblicksbilder, avundsjuka, bittra måste vara hästbloggares favoritord. Det går som en trendvåg genom alla hästbloggar att konstant ge sig själva titeln uthängd eller kränkt och läsarna blir sekundärkränkta.

Bilden kommer från bloggbevakning

Ni vet när man blir sådär trött att man verkligen inte orkar ta diskussionen på en mogen nivå längre? Ja, typ så kände jag. Så fort man nämner ett eventuellt problem så kan man räkna med att folk antar att man pekar ut just dem. Går man därmed in i ett kommenarsfällt och nämner något så som jag gjorde så blir det intressant. Jag måste erkänna att en del av mig vill gå in i kommentarsfället och bara fortsätta, för det är lite kul och för att se vad jag får för svar. System som inte låter sig kritiseras bör verkligen kritiseras.

Saker måste luftas fram, problem måste gå att diskutera och folk måste lära sig att så för det dem säger och inte vända kappan efter vinden. Kolla bara utanför hästävärlden, öppna valfri tidning på nätet och se vilka villkor de har där. Hur skulle det vara om en tidning behövde censurera allt för att någon eventuellt kan känna sig utpekad? Det hade ju aldrig gått. Sveriges samhälle eller ja den delen som är utanför hästbloggsvärlden, är uppbyggt på demokratiska diskussionsformer där det pratas, diskuteras och kritiseras vilt i alla medier utan att människor blir särskilt kränkta.

Det är okej att kritisera och diskutera allt i det svenska samhället men så fort det kommer till hästmänniskor, då är det plötsligt andra visor som gäller. Ingen, varken du eller jag blir inte ett offer för att någon inte delar min åsikt och nej, jag blir inte heller automatiskt uthängd.


System som inte låter sig kritiseras bör verkligen kritiseras, vilket gäller alla oavsett om det är en elitryttare som rider inför publikfyllda arenor, en veterinär som ger klartecken att en halt häst kan starta i sitt travlopp. Det är inte uthängning för att man väljer att prata om ryttarens ridning. Där emot lyfts en diskussion och med tanke på att folk känner sig kränkta så är det högst troligt en diskussion som behöver lyftas upp. Enligt mig bör saker och ting lyftas fram från mörkret och "tyvärr" får offentliga personer helt ta, oavsett om det är en hästbloggare eller elitryttare.

Självklart menar jag inte att man ska lämna sårande kommentarer som inte lyfter upp något till diskussion men det tror jag att ni förstår. Men med lite skinn på näsan, fakta bakom påståendena och ödmjukhet när konstruktiv kritik ges, kan behövas.

Flughuvn AB
Stilren frisyr med mittbena lite busig med zickzack.