Igår var en bra dag. Jag cyklade till och från jobbet och just nu är jag nog inne i en ordentligt svacka för det är tungt och tar längre tid att cykla n det gjorde innan och efter semestern. Det är bara att kämpa på, någon gång måste det släppa och bli lättare tänker jag..

Någon har dragit fram små stockar i skogen och byggt en liten hinderbana som jag och Memory utnyttjade går- så skön att inte behöva plocka bort efter sig ;) Just där pinnarna ligger har jag själv tänkt dra fram och ha lite bommar, det är nämligen grus som underlag men nu har tyvärr gräset och leran krupit fram så det är för halt för att hoppa men perfekt för bomarbete. Gulan jobbade på riktigt bra, jag fick var noga med att få svar direkt på hjälpen och inte ett halvår senare- duktigt Emma.

Vi avslutade med tempoväxlingar på grusvägen och det var länge sedan det k��nde så bra och kul att rida. ❤

Nu har jag fått bort all björnbärssnår längst med vägkanten så nu går hästarna i skogshagen. Jag måste säga att det ser riktigt snyggt ut nu och snyggare kommer det bli när hästarna har trampat ner allt sly som ligger kvar och förhoppningsvis försvinner det sista av björnbärssnåret senare i höst när jag kan få lite hjälp igen.

Hästarna har fått en liten munrenovering och vaccinering idag. Håjt hade sina vanliga problem med hakar men det såg ut ungefär som vanligt, varken sämre eller bättre. Han har gått från 6 månaders intervall till 12 månader vilket känns bra, ju mindre vi tar desto mer tänder har han kvar.
Memory hade en liten hake och en lite vargtand. Tanden lät vi vara kvar men håller koll på den. Henne kan jag göra om 2 år (!) vilket känns bra, hon har en exemplarisk mun.
Tore var också fin, någon liten hake och tandsten på hingsttänderna. Även han har en exemplarisk mun.

God morgon!
Jag råkade somna på soffan igår, jag och Tessie (hunden) skulle bara vila lite - två timmar senare väckte sambon mig. Sen somnade jag för natten strax efter åtta, hehe. Tänk när man var barn och ville vara uppe till 22, nu blir jag glad om jag ligger i sängen vid 20

Kommer ni ihåg Trasan, kattungen som vi hittade och bara var skinn och ben? Hon skulle säljas när hon ätit upp sig och vant sig vid människor- hon har ätit upp sig så nu känner man inte varenda ben i hennes kropp men hon har inte flyttat- sambon övertalade mig att hon skulle få stanna. Jag tror inte någon vill ha henne ändå, hon gömmer sig så fort vi får gäster och jag vill inte utsätta henne för mer saker, hon har redan haft det jobbigt.