Vi alla har hört talas om 10 000 timmar och att om vi gör något i 10 000 timmar så blir vi bra. Det är missvisande, man blir inte bra för att man gör något i 10 000 timmar på samma sätt som man alltid har gjort. Ponera att du tränar kondition, varje dag springer samma distans och i samma hastighet, år efter år. Det sker inga förändringar och det kommer inte att ske några förändringar, ligger du i samma hjulspår så blir resultatet det samma. Om du däremot utmanar dig själv, kör intervallträning, springer det snabbaste du orkar i 1 minut, promenerar i 2 minuter, springer snabbt i 2 minuter, vilar en så blir resultatet något annat. Det samma gäller allt annat, du blir inte bra på att räkna liknande mattetal eller rider på samma sätt år in och år ut, du behöver utmana dig själv för att komma vidare.
Det går inte att köra på och bara riva av 10 000 timmar och sedan tro att man blir bra på det sen. Det gäller att köra korta perioder och under de timmar som man investerar i ridning (tex ) så måste man vara klar i huvudet, anstränga sig och nå en högre nivå än passet innan.
" Två timmar vid skärmen varje kväll gör ovärderligt stor skillnad än om jag hade lagt det på en tv-serie. Lägg på 10 år på det så har man ett rejält försprång mot dom som inte håller igång tempot"
Citatet ovan kommer från Isabella Löwengrip, från ett inlägg som hon skrev i höstas och som jag har gått och tänkt på sedan dess. Jag längtar tills jag blir gammal och jag under ofta om det är något som jag kommer att jag ångra att jag inte gjorde som ung när jag sitter där på ålderns höst. Jag vet att jag inte kommer ångra att jag jobbat för lite. Jag jobbar mycket nu men det är för att överleva mer eller mindre. Jag jobbar inte för att bli rikare, för att bli miljonär. Jag jagar inte pengar för jagandes skull. Jag vill inte bli en som jagar för jagandets skull.
