Idag ville jag ställa mig och gråta under promenaden med Tore. Den började som vanligt, han en bit bakom men i takt med att han kommer igång desto mer är det han som går med mig samtidigt som han slänger med sitt enorma huvud. Det är inget ovanligt och inga större problem om vi kan hålla tempot uppe, det gick inte idag eftersom vi gick i skogen över stock och sten. Allt hade gått bra om inte någon hade stått och skjutit med luftgevär.. Tillslut stod vi på var sin sida om en björk, Tore stegrandes och jag med en klump i magen och funderade på hur fan vi skulle ta oss därifrån helskinnade..
Vi kom därifrån och resten av promenaden utan några problem. Min lilla grabb behöver få sitt system tömt så jag hoppas att vädret är med mig i morgon så han kan få spring i vattnet och sen gå en lång runda,
