Postad i: Ur mitt perspektiv

System som inte låter sig kritiseras bör verkligen kritiseras.

Efter att jag kommenterade en blogg ang ställa och böja. Jag informerade bara hur hästens muskulatur fungerar, att musklerna hänger ihop likt ett pärlband, från nos till has. Det var tydligen inte okej utan kommentarerna haglade in om att det inte alls är så och att man visst ska ställa och böja för då blir hästen lösgjord, suck! När ska hästfolk lära sig att allt inte är skrivet i sten och att forskningen går framåt?

Jag blir lika förvånad varje gång över hur orimligt lättkränkta hästbloggare är. Min kommentar var i all välmening, för att få bloggaren och läsarna att förstå att det inte hjälper att böja halsen men det gick sådär känner jag. Tydligen ska jag lägga ner och växa upp.. Här försöker jag bara vara schyst men ärligt talat känner jag mest: "men va fan, tagga ner!".

Uthängd, kränkt, ögonblicksbilder, avundsjuka, bittra måste vara hästbloggares favoritord. Det går som en trendvåg genom alla hästbloggar att konstant ge sig själva titeln uthängd eller kränkt och läsarna blir sekundärkränkta.

Bilden kommer från bloggbevakning

Ni vet när man blir sådär trött att man verkligen inte orkar ta diskussionen på en mogen nivå längre? Ja, typ så kände jag. Så fort man nämner ett eventuellt problem så kan man räkna med att folk antar att man pekar ut just dem. Går man därmed in i ett kommenarsfällt och nämner något så som jag gjorde så blir det intressant. Jag måste erkänna att en del av mig vill gå in i kommentarsfället och bara fortsätta, för det är lite kul och för att se vad jag får för svar. System som inte låter sig kritiseras bör verkligen kritiseras.

Saker måste luftas fram, problem måste gå att diskutera och folk måste lära sig att så för det dem säger och inte vända kappan efter vinden. Kolla bara utanför hästävärlden, öppna valfri tidning på nätet och se vilka villkor de har där. Hur skulle det vara om en tidning behövde censurera allt för att någon eventuellt kan känna sig utpekad? Det hade ju aldrig gått. Sveriges samhälle eller ja den delen som är utanför hästbloggsvärlden, är uppbyggt på demokratiska diskussionsformer där det pratas, diskuteras och kritiseras vilt i alla medier utan att människor blir särskilt kränkta.

Det är okej att kritisera och diskutera allt i det svenska samhället men så fort det kommer till hästmänniskor, då är det plötsligt andra visor som gäller. Ingen, varken du eller jag blir inte ett offer för att någon inte delar min åsikt och nej, jag blir inte heller automatiskt uthängd.


System som inte låter sig kritiseras bör verkligen kritiseras, vilket gäller alla oavsett om det är en elitryttare som rider inför publikfyllda arenor, en veterinär som ger klartecken att en halt häst kan starta i sitt travlopp. Det är inte uthängning för att man väljer att prata om ryttarens ridning. Där emot lyfts en diskussion och med tanke på att folk känner sig kränkta så är det högst troligt en diskussion som behöver lyftas upp. Enligt mig bör saker och ting lyftas fram från mörkret och "tyvärr" får offentliga personer helt ta, oavsett om det är en hästbloggare eller elitryttare.

Självklart menar jag inte att man ska lämna sårande kommentarer som inte lyfter upp något till diskussion men det tror jag att ni förstår. Men med lite skinn på näsan, fakta bakom påståendena och ödmjukhet när konstruktiv kritik ges, kan behövas.

Gillar

Kommentarer

Manda Stillnert,
Tyckte din kommentar var väldigt intressant, gick och funderade på den i flera dagar efteråt 😉 Men håller med många blir sura och vrånga när de inte passar dem själva, som ja brukar säga man ska vara öppen för nya saker, sen om man håller med eller inte är en annan femma 😉
nouw.com/mandastillnert