Postad i: Ur mitt perspektiv

Vad ska jag bli?

Jag har haft många drömmar om mitt framtida jobb, vad jag ska bli och vad jag ska göra. Jag har varit inne på hippolog (jag sökte och gjorde tom antagningsprovet -Thank god att jag inte klarade det!), psykolog med inriktning på sport och idrott, veterinär, veterinärsassisten, djurskyddsinspektör, fortsätta som hästskötare, ekonom, ekonomiassisten, ja listan på yrken som jag har funderat på kan göras lång. Jag har nu det sista insett att jag vill jobba med djur på ett eller annat sätt.

Det som alla jobb har gemensamt är en lång utbildning, dessutom behöver jag plugga något kurser innan jag kan söka in alternativt göra högskoleprovet, och jag är inte sugen på något av alternativen om jag ska vara ärlig. Jag tänker som så, när jag väl vet vad jag vill bli så kommer det inte kännas det minsta motigt att plugga.

Jag vill gärna bli djurskyddsinspektör. Jag vill bli the good djurskyddsinspektör och finnas där och hjälpa djuren och djurägarna. Jag vill inte ta djuren från sina ägare, utan finnas där, kunna ge råd och stöd istället för att förstöra, förfölja och gå emot lagen. Det går så ont i mig att läsa hur fel tjänstemännen kan göra, helt utan konsekvenser och ägaren förlorar sitt djur på helt fel grunder, kanske bara så enkelt att djuren var på fel plats vid fel tidpunkt.

Jag hatar den känslan som gnager i mig just nu, jag vill veta vad jag vill bli nu så jag har lång tid på mig att bli bäst i mitt yrke. Jag ska bara välja och vraka bland alla roliga jobb som finns men det tar tid att hitta det som jag kommer passa mig.

Min mamma är modig, vid 40-års ålder så skolade hon om sig från strumpstickare till undersköterska, då hade hon och pappa precis byggt klart huset, min lilla syster var liten, det var finanskris och nu vid 50-års ålder så har hon tagit tjänstledigt för att i två år plugga till egenföretagare med bin. Det är modigt!

Gillar

Kommentarer