Postad i: Ur mitt perspektiv

Varierad träning

Jag tror att alla hålla med om att varierad träning och underlag är A och O grunden till en hållbar häst. Men det är, i min värld, lättare sagt än gjort. Innan så red jag överallt, dundrade fram i galopp på nyregnade grusvägar, red över stock och sten i skogen, tränade i ridhus men nu så tar det emot att galoppera fram på grusvägen, jag har inte tränat i ridhuset på år. Jag har blivit en sån chicken och ser hela tiden massa olika skräckscenarion framför mig, "tänk om".. Jag tycker inte längre om att rida på grusvägen, "tänk om hästen blir rädd för PVC-tanken som står där", "tänk om Memory ser ett spöke och sticker ut på åkern, igen, kommer jag då att ramla av på en sten?"

Självklart kan jag njuta av någon uteritt men då rider jag på samma ställen som alltid, ställen där jag vet att det inte finns några hästätande monster. Visst hästen kan busa till det och jag kan hantera det men den bästa känslan är ändå att hoppa av hästen vid stallplanen, veta att vi klarade det utan problem.

Jag har lovat mig själv att ta tag i det där när hästarna är omskodda, det vill säga i morgon. Jag kan inte hålla på såhär, det är inte hållbart och de mår inte bra av en sån ensidig träning som det blir. och in motivation till att hålla på med hästar ökar inte precis.. Jag har även bestämt att de ska, när de är igång, bli vetcheckade så jag kan få tyst på mina hjärnspöken som just nu hittar en massa skador (som inte finns). Jag ska dessutom anmäla mig till nya kurser hos Linda, jag behöver hennes kurser helt klart !

Gillar

Kommentarer

SimonAndersson
SimonAndersson,
Jag har ramlat av när jag hade högra stortån på staketet vilket pletten blev rädd för, så min skräck nu är att jag har rider för nära staketet när jag rider i paddocken 😊
nouw.com/simonandersson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229